Vad vill jag? Tusen frågor & funderingar

Fick tidigare i veckan en kallelse till ett andra regionsläger i och med fotbollen. Det skulle vara från måndagen till tisdagen nästa vecka i Kokkola. Den här gången skulle inte Matilda komma med. Jag är otroligt glad över att jag fått en till kallelse dit, eftersom jag då vet att de tyckte jag var bra efter den senaste gången, men till lika blev jag otroligt otroligt osäker. 

"Är det det här jag vill? Vill jag satsa så här mycket? Tänk om jag ångrar mig sen om jag inte tar chansen nu? Varför just jag? Tänk om jag inte klarar mig? Jag är inte lika bra som de andra? Hur mycket betyder fotbollen för mig? Jag kommer ändå inte slippa vidare? Varför inte utmana mig själv & åka? Hur hög nivå vill jag spela på? Är det värt att satsa så mycket så att skolan lämnar emellan? Jag vill det här? Eller nej...vill jag ens? Vad vill de andra att jag ska göra? Vill jag ha en plats i det slutliga regionslaget?" 

Dessa frågor har rört sig av och an i mitt huvud under de senaste dagarna. Vill jag verkligen satsa så här mycket? Jag är jätte trött konstant p.g.a alla träningar & turneringar där man tar ut sig. Det blir sena nätter & tidiga mornar. Skolarbetet hamnar emellan o jag lyckas inte prestera lika bra på proven & förhören som jag vanligtvis brukar göra. Vill jag verkligen ha en framtid inom fotbollen? Om jag inte tar denna chans här o nu och ångrar mig senare i livet, då är det ju försent! Är jag beredd att prioritera fotbollen framför vänner? Jag vill ju ha tid för annat också! Fotbollen ska inte få styra över mitt liv. När det har varit strul med kompisarna har fotbollen varit ett sätt att koppla bort allt det. När jag har haft mycket höga krav från skolan & framförallt som elevkårsordförande har fotbollen varit ett sätt att bara få vara, jag har känt att jag inte måste prestera bäst hela tiden, jag måste helt enkelt inte alltid vara på topp eller bland de bästa. Om jag någon träning inte orkade satsa alls, så var det okej. Men samtidigt om jag någon gång ville köra fullt ut var det också okej. Jag kunde helt enkelt välja. Fotbollen var en grej som fick mig att må jätte bra. Jag kunde vara hur jag ville, varken bland de bästa eller de sämsta. Jag kunde bara vara mig.

Så tillslut kom jag fram till att nej, regionsnivå är inget för mig. Jag vill spela för att träna & utvecklas, men framför allt för att jag mår bra av det! Fotboll är min grej. Det är sporten som jag är bra på. Det är den sporten som jag brinner för! Jag vill själv kunna styra över mitt liv o fotbollen är inte min högsta prioritet. Dock är den väldigt väldigt viktig för mig. Jag vill spela på en hög o bra nivå, men jag strävar efter att spela i vifks b-fm lag och senare i vifks dam lag. Om jag kommer så långt är jag väldigt nöjd över mig själv. 

En bamsekram åt alla er som orkade läsa denna långa text!❤